onsdag 10 mars 2010

Mobilfritt äventyr i arla morgonstund!

Ibland har jag fått frågan varför jag inte använder mobil. Svaret jag levererat har då ofta blivit, att jag inte anser mig oumbärlig. Nåväl, anser de flesta, en mobil måste man ju ha t.ex. om bilen skulle krångla och man blir stående på vägen. I de frågvisas ögon kan jag mig då upptäcka en skymt av idiotförklarande rädsla å mina vägnar - att jag dumdristigt skulle utgöra en fara för mig själv eller gudbevars för mina barn! "Jag blir väldigt sällan stående på vägen", brukar mitt svar lyda, (har faktiskt aldrig blivit det under mina 17 år som bilförare och skulle jag bli det, har ju ändå alla andra mobil).

Ända tills idag, då den nya lilla automobilen helt abrupt hade förbrukat sitt livselixir och inte förvarnat mig tillräckligt om sitt energifattiga tillstånd. Jag blev helt sonika stående på vägen, med mina belackares ord ringande i öronen. Vad skulle jag göra?

Eftersom avsaknaden av mobil alltså var total, beslutade jag mig således att knacka på i närmsta hus. Spännande! Jag hann som hastigast notera att den tillhörande trädgården säkert är ljuvlig i grönskande tider, innan en nätt liten tjej dök upp bakom husknuten. Denna trevliga och mycket hjälpsamma flicka, erbjöd sig att skjutsa mig till den närliggande macken. Där väntade hon tills jag hade tankat en dunk samt betalat för kalaset till mackkillen, som också var av trevlig art och tjänstvilligt lånat mig dunken.

Vi körde tillbaka, småpratade lite och snart var vi framme vid den lilla hungriga grå. Jag sa tack och hej till kvinnan som lånat en främling sin tid. Hon letade vidare efter sin bortsprungna katt och jag tankade, medan skolbussen susade förbi. Allt som allt tog det hela exakt 22 min.

Om jag hade haft mobil kan det ligga nära till hands, att jag något stressad ringt till min man Patrik, som då eventuellt blivit en smula irriterad men kommit till undsättning, sådär en 40 min. senare.

I sann stenåldersanda kan jag därför ihärdigt fortsätta att hävda mobilens onödighet och i det här fallet medmänniskors förträfflighet, äventyr i vardagen och nya möten.

3 kommentarer:

  1. Jag trodde faktiskt att du numera hade en telefon som du fick senast du var i storstaden?

    /F

    SvaraRadera
  2. Det stämmer faktiskt men att äga och använda är två vitt skilda saker.

    SvaraRadera
  3. Jaha du.... vad ska man säga? ;) // Telefonnörden som trivs med det

    SvaraRadera