fredag 12 mars 2010

Silvergrå olivblad, gula citroner och en doft av lavendel.

Det har börjat klia i de gröna fingrarna. Snart är tiden mogen för ett besök hos farbror glasmästaren. Snön har varit tung för växthuset i år.



Förberedelserna innefattar också storstädning med kokande vatten, grönsåpa och rotborste. Alla parasiter ska döden dö! Inte så lustfyllda sysslor kanske, men desto mer tillfredsställande när det städat och klart.

Jag bläddrar i frökataloger och inspireras att självså men vet innerst inne att bildernas prunkande blommor, är av det utopiska slaget. Ett besök hos Ätradalens Trädgård, brukar göra susen men kan också innebära att jag kommer hemsläpande med
ännu ett träd, av gigantiska mått. Å andra sidan är fler träd bra för klimatet, som Johan Tell skriver i sin vackra bok, "Träd kan rädda världen". Kanske har, den gode Tejler tagit hem silverpäronträd, i år? Nordens olivträd skulle passa utomordentligt bra som en naturlig skugga utanför växthuset och som insynsskydd mot grannen med den mest välskötta trädgården i hela byn. Då skulle jag också kunna sörpla mitt kaffe i växthuset, utan känslan av att sitta i ett skyltfönster.

Idag ska jag besöka citron- och olivträdet, som under vinterhalvåret är på ferie, i nämnda grannes vinterbonade växthus. Kanske kommer en doft av citronblommor att överväldiga mig, när jag öppnar dörren. Finns det en starkare, härligare blomdoft? Jag ska också starta en övertalningskampanj riktat till gräsmatteklipparen i det Älvåsiska hushållet. Ett litet träd till, kan väl inte vara så bökigt att klippa runt om?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar